Vad är Nyårsafton för er?

Uppräknande av nya ord som det lustiga gänget i Språkrådet har bestämt ska finnas med i svenskan? (Åh vad glad jag är att det är idag jag läser ”bloggbävning” för första gången…)

Trötthet efter allt springande på stans mellandagsreor? Jo, jag erkänner att jag är trött på dem jag med. Shopping är kul, svett och skrik och sönderprovade kläder med sminkrester på går fett bort. På tal om sönderprovade saker, fy för butiken Beyond Retro! Eller, halvfy. Visst har de lite skoj kläder, ibland lite unika plagg, och visst har de hela 20 % icke-80-tal, men sjukt orättvisa prylar. Affärsidén ”göra cash av second-hand stash” är listig men funkar inte på riktiga fyndrävar när väskan som på Myrorna kostar 50 kronor kostar 350 på Beyond Retro (exakt samma modell, säkert från H&M:s första butik eller något i den stilen)!

Nä, jag blir inte vintage nästa år heller. Lika bra att de bannat mig från Tradera för en obetald faktura för två år sedan…

Jag, sörni blir ny varje år. (H&M med, jag bara visste att de ska ge sig in på IKEA:s revir..!)

Jag fyller år på Nyårsafton. Sug på den ni tråkmånsar som fyller alla andra dagar!

Jag pratade förresten om det med mamma idag. Jag sa: ”Du, fatta va tråkigt att fylla år på Nyårsafton. Så fort en tjej ogillar mig så säger hon något elakt om min födelsedag, typ Nä men ingen kommer ju ihåg dig den dagen vännen lilla…” Då sa mamma: ”De är bara avis på mig som valt att skriva in dig den 31 istället för den 1, du kan huvudräkna månader från födelsedagen till Nyårsafton du!”

För mamma, Nyårsafton är den absolut bästa och heligast helgen som finns. För mamma, huvudräkning av tal över 2 är det värsta som finns. För mig med. Därför har de elaka tjejerna fel.

Nyårsafton är bäst på alla sätt helt enkelt.

Då får jag oftast träffa både min familj och mina vänner. Maten är är god, kraven på Jesu födelse i bakhuvudet äro obefintliga och hoppets låga brinner aldrig så starkt som på Nyårsafton.

Nya året kommer, land efter land – skitkul att glo på andra länders firande om antennen tillåter – vi skålar (vissa av oss alkofritt!) – kläderna glittrar – va fint!

Många förknippar nyårsfirandet med ångest. Hitta festen, hitta blåsan, hitta någon att vara med, hitta ett löfte att bryta fem minuter efter klockslaget… Jag led också av ”nyårsångest” förut. Ville inte sitta själv på årets vackraste natt. Ville hamna på den coolaste festen med de snyggaste deltagarna. Tja, vissa år lyckades jag. Andra år satt jag och någon polare på busshållplatsens kalla bänk och drack ur sjuttisen vi snott hemifrån…

…åren gick…

…och skuttade…

…släpade sig fram…

…rusade i extrem fart…

…och plötsligt har jag insett att den bästa festen är den någon av mina vänner arrangerar. Att den snyggaste blåsan är den som jag är varm i och som jag haft i flera månader – med samma succé: ingen reastress med andra ord!

Löftet har också funnits där i alla dessa år. Jag är en rökare. Jag kommer att fortsätta röka även efter klockslaget. Löftet fixat!

Och så till sist om det där med att hitta någon att vara med.

Jag har pa, ma och bro. Och så har jag hittat kärleken. Han ska med.

In i 2009.