Lyckokatten !!and she likes it rough

Ibland tröttnar jag på att jag har hundrafemtio olika intressen. Att jag ena dagen är helt inne på diskret matematik – som till exempel idag – medan jag imorgon kanske sitter och designar en snygg handväska i Gimp – för att sedan gå på en psykologiföreläsning och plåga min pojkvän med att tjata om psykologiska experiment av suspekt natur hela kvällen!

Varför är det så?

Varför kan jag inte vara en sådan tjej som kan skriva en hel blogg om säg nagellack? Finns ju hundra sådana, fatta va lyckliga dessa tjejer är. Deras största problem med bloggen är typ att hitta en ny kulör att skriva om.

Eller ägna mig helt åt fåruppfördning?

Koncentrera mig bara på lätta stålkonstruktioner?

Göra klart alla mina påbörjade låtar? Sluta vara en jäkla queen of unfinished projects?

Sluta vara så tjock på tankar, idéer och intressen!

Bli smal. Välja den smala vägen. Inrikta mig.

Jag kan inte. Jag har valt konst och vetenskap som min livsbana, men den är ack så bred i omfång…

Hur gör ni som har valt den smala vägen? Finns det ett sätt att banta intressen? Måste man göra det överhuvudtaget?

Folk frågar mig ofta hur jag lyckas se så cool och avslappnad ut när jag sitter i möte eller håller i en presentation. Hur jag behandlar Göran Persson med samma naturlighet som Pelle från grannbygget. Var ligger hemligheten? Några tips kommer här, resten får du klura ut själv. Tänk på att alla är unika i sin likhet

• Ta kontroll på en gång men bara om du känner du faktiskt vill – och klarar av – att styra båten. Det finns ingen idé att ta kontroll om syftet med mötet är att du ska lära dig saker.
• Var säker på din sak innan du kommer till mötet eller presentationen. Därför gäller det att vara förberedd in i den minsta detalj. Tänk på att även Nirvana repade ihjäl sig inför varje spelning för att kunna framstå så ostämda och bråkiga som möjligt.
•  Ha klart för dig redan innan mötet eller presentationen vilket syfte du har med tillställningen – dvs. ett klart mål. Vill du får folk att börja engagera sig i din sak? Eller är du ute efter högre lön? Eller vill du helt enkelt få ut så mycket information som möjligt? Ha målet i tankarna under hela tillställningen och jobba mot det.
• Våga bjuda på dig själv men förvandlas inte till en grotesk uppmärksamhetsclown. Det finns en tunn gräns mellan rolig och löjlig. Våga vara personlig men prata för guds skull inte om PMS eller din fasters Agatas förstoppningar – visserligen lyfter stämningen något men folk kommer att ha svårt med att ta dig på allvar.
• Andas lugnt och drick mycket vatten. Dricka behöver du göra och i bästa fall så blir du så pinknödig att du kommer att glömma hur nervös du är…
• Låt nervositeten skölja över dig då och då. Det är inget fel med att vara nervös och småstressad då och då, sådant är bra för att hålla tempot uppe. Dessutom slappnar de andra av när de ser att inte ens du – den coola mötestypen - är helt vattentät!
• Var snyggt klädd när du kommer till mötet. Snyggt på ditt sätt menar jag. Visst kan du försöka klä upp dig för att matcha the others men det är bara i dina egenhändigt utvalda plagg som du kommer att känna dig säker.
• Om inget av ovanstående funkar – låna mina glasögon för att se supersmart ut eller maila mig så får du personlig coaching…
• Och sist men inte minst – genomför mötet eller presentationen enbart om du verkligen är intresserad av ämnet. Brinnande intresse är bränsle nr 1!

Lycka till!

Ett bevis på att alla möten inte behöver vara stela!

…äter lunch och tar ett par foton på varann en vanlig onsdag.

HAHA!

Första gången jag var i en sexshop var det i en skum mörk källare. Jag hade ingen lust att handla någonting där. En gubbe stod och flåsade en i nacken och det fanns inga sexleksaker för kvinnor. Att det nu finns ljusa fräscha outlets är en ren revolution, säger Ylva Maria Thompson.

Hur sexigt är det då att glida runt i ett IKEA-aktigt varuhus med en gul kasse och ett HAHA måttband tillsammans med trettiofemhundra andra Svenssons?

- Åh älskling, ska vi gå direkt till tag-själv-lagret eller vill du provligga ett uppblåsbart får först?

- Jag börjar väl med fåret då, ska jag testa det billigare GNUET eller det ur den nya stockholmsserien KNOMPA?

- Åh så söt du är. När vi ändå ska storhandla så kan vi lika gärna ta KNOMPA:t. Åh titta! De serverar korv för bara 5 spänn styck vid utgången! Jag går dit på en gång och väntar på dig där!

- Men älskling, du glömde ju att slå in den nya gör-den-själv-massage-oljan i det platta paketet!

HAHA!

Barn kostar. Väldigt mycket. Ännu mer. Och lite till.

Tycker du inte att barn behöver kosta mer än föräldra- och klasskamratkärlek och vänskap?

Välkommen till klubben utmobbade fattiglappar/osociala snåljåpar…

Jag minns att jag en gång inte fick följa med på klassresan i skolan. Varför? Jo, för att mamma och pappa just då hade inte råd med de åtta tusen som krävdes. Åtta tusen, det är åtta matbudgetar för en person. Åtta tusen är mer än vad en student får i studiemedel varje månad. Bara för att förstå hur mycket det är.

Fast klart, för de flesta föräldrar vars barn gick i min skola betydde åtta tusen tja, kanske en ny handväska.

Jag skämdes då minns jag. Sa till folk att jag ”inte hade ork att följa med” och att ”det ändå bara var ett par dagar”. Bara för att slippa erkänna hur gärna jag ville med. Jag skämdes dock aldrig för mina föräldrar. Men jag skämdes för att jag förväntades skämmas över dem.

Klassens reaktioner som jag fick på min ”vägran” delades in i två kategorier – medlidande och ren skär förakt. ”Så synd om dig” sa vissa. ”Fan, är dina föräldrar så snåla att de inte vill dig det bästa?” sa andra.

Klassen hade åkt, jag fick stanna hemma och bli utan några dagars minnen som satte prägel på klassnacket många månader, om inte år framöver. Jag hade inte så mycket att lägga till.

Idag skäms jag inte. Idag är jag stolt över min bakgrund, över att mina föräldrar valt yrken efter sina intressen snarare än efter sina imaginära plånböckers tjocklek. Och tro mig, det har börjat ge resultat i pengar. Deras pengar. Jag anser mig inte ha rätt att mjölka dem på mer än vad de frivilligt – utan påtryckningar från vare sig mig eller någon annan – gett mig.

Jag känner folk vars föräldrar går i samma gamla risiga kläder i flera år för att bekosta sina barns ”sociala utveckling”. Som själva käkar gröt för att deras barn ska ha råd med dyra resor, dyra prylar, dyra aktiviteter.

Det ska fan i mig inte behöva vara så. Visst kostar umgänge, inträdesbiljett hit matsäck dit.

Men måste klassen verkligen åka till Frankrike för att ha kul? Hur ska läraren ens få komma med förslag? Vi bor i ett vackert land med många fritidsmöjligheter – varav tusentals är gratis. Behövs det verkligen en dyr klubb för att det ska vara kul?

Inget barn ska behöva vara utanför pga föräldrarnas sociala situation. Ingen morsa ska behöva svälta för att ha råd med dotterns smaklösa logotypväska.

Det hänger tyvärr framför allt på läraren och skolsystemet. Visst har föräldrar/omogna ungar rätt till mycket tjafs om sina s k ”rättigheter” men ibland måste man säga stopp. Basta. Vi stannar hemma. Vi lär oss att ha kul tillsammans istället. Utan att behöva värdera varandras vänskap i pengar.

Låt skolan vara en frizon.

Funkar det bra att titta på videon i era webbläsare? Vore bra att veta inför nästa session!

Riktig cheddarost, färskt bröd, kall yoghurt, banan och en tjejblaska – är inte det ibland den skönaste belöningen efter en hård skoldag?

• Komma igång med diskreta matten. På allvar! Ska börja när jag blir klar med detta blogginlägg…
• Ringa läkaren. Jag är trött på att ha ont i magen!
• Röja upp mer i lägenheten. Dammsuga och bära upp de fula gamla grejerna på vinden!
• Ha kul med min nya kamera! Wii. Så glad. Snart blir det mycket bilder i denna blogg kan jag lova er!
• Börja leta efter ett sjysst ämne för hemtentan i psykologi.
• Pimpa upp min nya supersnygga damtralla!
• Fotografera vackra Västerås-motiv att ha i ramar på väggen i arbetsrummet. Tänk att vi har en så bra skrivare!
  
• Spendera så mycket tid som möjligt med min älskling. Pussas över ett matteförhör, vad säger du om det?
• Skriva ett par riktigt snygga berörande blogginlägg – om dagen! Jag har ett snyggt på g angående det lustiga i bloggfolkets hyckleri… Watch out!
• Ta en färsk Kåren-macka… Nu på en gång!

• Och till sist – kvällen mål: att uppmärksamma Förintelsens Minnesdag genom att lyssna  på en föreläsning om romers situation och se sedan filmen Livet är underbart på Culturen i Västerås. Jag hoppas att du också tar dig tid för tanke ikväll.

Ha en fin dag nu kära läsare!

Första fotot med den nya kameran blev ett foto på bilden jag målat för att smycka ut vår fina lägenhet! Tanken är att det ska bli minst två till i samma stilleben-serie – naivt och färgglatt.

Nu när Älskling är och tränar med en av sina klasskompisar passade jag på att ta cykeln till Elgiganten. Det var ett träningspass i sig, för jag var tvungen att hinna hem för Älskling. Jag tog tillfället i akt och åka och köpa en alldeles egen kamera som Älskling har pratat om så länge. Det blev en Canon IXUS 80, en vanlig kamera som fått toppbetyg av bland annat Råd & Rön (98 av 100). Färgen blev så klart rosa, vad tror ni om det? Snart kommer hon hem, säkert ganska slutkörd men kameran piggar nog upp!

När jag stod och skulle hämta ut kameran kunde jag inte låta bli att notera deras Xbox 360 som stod i montern och lyste rött, både tragiskt och ironiskt. Får hålla tummarna för att vår Xbox 360 klarar sig från den så kallade red ring of death. Självklart åkte mobilkameran fram, inte världens bästa bild. Förhoppningsvis blir det bättre med den nya kameran!

Varje gång någon av mina vänner köper sig en ny it-pryl som jag inte har råd med för tillfället brukar jag trösta mig själv (och ta ner dem på marken…) genom att säga: Jo, skitfin men jag är skeptisk till att köpa prototyper och första versioner, bättre att vänta på nästa upplaga – säkrare och med fler finesser!

Fast jag kanske har rätt ibland? Jag har länge velat köpa mig en liten baby-netbook men avskräckts något av det något tråkiga gränssnittet.

Men det här är läckert!

Pojkarna bakom det snygga utseendet (!) Jolicloud lovar att bli klara snart. Väntar med spänning! Dags att börja lära sig spara?

Jag vill inte ens veta varför just pannan och nästippen är röda… Men lilla Photo Booth:en har som vanligt fångat in stämningen perfekt – jag är blå = vintrig.

Sorry för dålig uppdatering ihelgen. Var i Stockholm och hälsade på familjen och småfestade lite med några gamla bekanta…

Måste säga att det är otroligt jobbigt – till och med lite läskigt – att vara utan min älskade pojkvän i mer än ja, säg 8 timmar.

Och det handlar knappast om att jag är osjälvständig! Eller… eller så är jag det?

På vägen hem till Västerås testade jag förresten att mikroblogga i mobilen genom Bloggy… Gick ganska smidigt, men inte lika smidigt som att uppdatera Facebook-status i mobilen.

Ha en fin dag nu folks!

Åh det är fruktansvärt väder här ute på Lidingö idag! Jag är en höstmänniska inte en slaskig-vårvinter-människa när ska vädergudarna fatta det?

Längtar tillbaka till den friska höstluften. Långa promenader i söta kläder genom fina städer. Uppsala med Nadja, till exempel.

Ingen smink. Inga störande regndroppar. Luften är kall och ren. Jag andas…

Åh, oktober.

Alla vet (eller borde veta) att svenskar är världsbäst på att prata om vädret. Det finns inget annat land som pratar så mycket väder som Sverige. Nu i Västerås regnar all den fina snön bort :/ Då kärleken är i Stockholm och träffar sina föräldrar och sin lillebror tycker jag det var lite onödigt med regn idag, blir inte så kul då.

Så snart jag har druckit upp mitt kaffe ska jag samla ihop lite skräp och åka till återbruket för att källsortera, det ni! Efter det blir det av hem till pappa för att skruva ihop älsklings nya cykel Semlan!

Saknar dig min älskling!

Jag är absolut ingen fika-i-timmar-och-prata-kolonilott-person. Snarare tvärtom, jag blir irriterad när folk ska envisas med att fika i timmar istället för att fixa klart det för tillfället aktuella projektet för att sedan gå hem (eller fika, shoppa, cykla etc.).

Dessutom så älskar jag att prata sakligt. Folk tycker ofta att det är konstigt att jag vill diskutera typ arkitektur och ledarskap på rasterna, hallå är det inte dags för lite smask nu? Men hallå! Tycker inte ni att det är kul med samma ämnen? Är det inte för att kunna diskutera sådant med likasinnade som ni läser här?

Saken är den att jag skiljer på klasskamrater och kompisar. Samma sak gäller när jag jobbar – jag skiljer på kollegor och kompisar. Är det konstigt eller? Av någon anledning så skiter jag i Anna A:s förkylning eller Erika E:s kusin på smällen. Antagligen, av samma anledning som jag finner det skitkul att veta intima och smaskiga detaljer från mina kompisar.

Jag blir dessvärre alltid illa till mods när Anna A ska skvallra om Erika E fast jag varken känner A eller E särskilt väl. Vad förväntar sig Anna A? Vill hon testa mig för att sedan gå till Erika E och snacka skit om mig?

Nä, jag har aldrig fattat mig på kallskitprat med folk vars enda förbindelse till mig är order från läraren/chefen.

Men med vänner däremot. Då jävlar. Då kan vi bearbeta halva stan och några till innan vi tillfredsställer vårt behov av riktigt risigt skitsnack. Förresten så är killar minst lika duktiga på det som tjejer.

Hm. Nu vet jag inte varför jag tar upp skitsnack… Kanske för att rättfärdiga mitt eget skitsnackande beteende med en gammal klasskompis som jag inte har träffat på länge! Nåväl. Så länge man håller sig till sanningen så behöver man aldrig skämmas för vad man säger. Dessutom så känns det bra på ett psykologiskt sätt. Som att ha… lättat på trycket i hjärnan, ungefär.

Eller vad säger ni?

God morgon!

Under tiden jag sitter på en psykologiföreläsning så kan ni roa er med att läsa mitt inlägg om varför det ibland är roligare att köpa nytt än fynda begagnad på modeaffärens Rozamodas blogg.

Mitt inlägg finner ni här. Fick idén till det efter att jag hade börjat sälja saker på Tradera igen.

På tal om klädaffärer! Här på Dress-For-Less får ni 50 kronor att handla för om ni prenumererar på deras nyhetsbrev. Smidigt, va?

Ha en fin dag nu kära läsare!

Wii! Jag är tillbaka på Tradera efter flera, flera års uppehåll… Förut var jag en aktiv säljare/köpare på eBay men nu kör de ju ihop… Känns inte lika internationellt men lika kul!

Tradera är guld men lite lagom tråkigt med alla kopior som finns där. Tradera borde starta en ny kategori Kopior för dem som är sugna på att köpa en Turkiet-Gucci-bag.

Vägen till ett sådant kap skulle kunna se ut så här:

Väskor → Kopior → välj kvalitetsklass Billiga Kopior → välj ursprungsland Turkiet → välj intrycket du vill ge Wannabe Brat → välj märke Gucci → TADAA!

Dessutom borde en prisbegränsning införas. Att man inte får lura folk på mer än dubbla ursprungspriset.

Ja, tänk om!

Fast jag börjar med att sälja ett par äkta märkeskappor jag. Tyvärr är ett bra märke sällan ett garanti för rätt storlek, särskilt om kapporna inhandlas av ens mamma i hopp om att befria sin studentdotter från kyla!

Vill inte plugga.

Inte umgås.

Vill inte äta.

Vill inte blogga.

Vill bara sova, sova, sova.

Den här fina sängen från Mio skulle inte vara helt fel men vår enkla, breda variant från Ikea duger också.

Först ska jag bara förbi älsklingens jobb och pussa lite på honom

Gäspssss.

Rotar i mobilen efter en gammal bild jag behöver… Istället hittar jag ett par foton jag tagit på fina grejer på Åhléns.

Metall + färg = <3!

Kaffebryggare för ca 100 kornor! Helt ok pris.

Köksredskap för 95! Lite för högt pris för plast även om den är designad rosa?