Lyckokatten !!and she likes it rough

Jag har fått bonnbränna.

Jag har blåmärken i handflatorna.

Jag har magen full av för en gångs skull välförtjänt Pizza Hut.

Jag är insmord i hundrafemti olika krämer.

Jag har gått barfota i bunkrar.

Jag har stått ut med min sexiga karl i piké! Länge, också!

Ja, idag har jag brutit mot alla mina principer* och spelat golf.

P.S. Och så har jag hunnit shoppa också, golf är ju kul! Nu är jag helt inne på att jag vill ha de snyggaste golfkläderna av alla, inte minst en sån där fin keps med dyr logga på! Och så får Markus skriva en app som beräknar min handikapp handicap till 24, eller något, så jag slipper dras med värdelösa nybörjade som jag själv! D.S.

—

* mina principer när det gäller golf har varit ”golf är bara tur! tacka vet jag minigolf”.

Nu har jag det äntligen.

Glassug.

Svepande, värmande, överväldigande.

Jag är så pass glassugen att jag bett Markus ringa sin farsa så denne skulle komma hit med bilen så jag (mot en grillkväll förstås) kan tillfredsställa mitt glassug genom att tvinga Markus köra ända till Eskilstuna för att äta glass på Slagsta Glass.

Haha, den stackaren tror att jag vill ”promenera i Eskilstunas vackra parker”. Hur många parker har de egentligen?

En sån här snäcka ska jag i alla fall ha! Fantastiskt god med grädde och världens godaste crémeglass!

Åh, glassugen, dags att dra!

Fan, läste i DN På Stan att en brunch som går att äta utan att börja skandera sick and destroy på momangen kostar runt 215 spänn exklusive dryck. Läste också att det är mest ungdomar (med ungdomar menar DN På Stan allt som oftast mediaanställda 30-åringar som klär sig i second hand och kallar varandra för ”fina Moa” medan de dricker avslaget rosévin och virkar mössor, typ) som äter såna bruncher på söndagar efter pigga utekvällar på stans loungeställen.

WTF?

Varför i alla ära palla sig till ett suspekt hak klockan två på en söndag för att glo på samma folk man söp med dagen före OCH betala stora pengar för det?

200+ kronor är dyrt. Jättedyrt.

Förr i tiden var vi glada om det fanns en grattis venissage på Söder att springa till. Vi drack oss fulla på grattis rötjut som serverades där och ljög om att vi gillade konsten. Drack gjorde vi också Sofiero i parkerna, allt för att spara pengarna som vi sedan la på sjyssta spelningsbiljetter till spännade syntfestivaler. Jag köpte böcker och datorprylar. Andra köpte skatebrädor, tevespel. Någon tredje reste utomlands. Röken låg tjock i de billiga caféerna där vi satt i fem timmar och förändrade världen, i våra samtal, efter att ha köpt kaffe för 15 kronor/kopp. Någon blev kommunist. En annan moderat. En blev musiker. En tredje cirkusartist, sedan hemlös.

Fan, vi skulle skämmas häcken av oss, år 2006, om vi hittades på Vasastan, sittandes på en beige soffkudde roffandes i oss käk för 200+ spänn.

Kallandes varandra ”fina Moa”.

Vilket larv!

God morgon folks! Är ni pigga eller trötta?

Jag är heldöd idag. Supertrött. Uppe sedan klockan 9. Går i och för sig alltid upp tidigt. Men 9 på en ledig lördag? Blä. Vaknade av att hela kroppen slets itu invärtes och utvärtes pga bakisskalle och en ökänd månatlig kvinnoåkomma, obehagligt!

Så nu har jag orkat äta frukost och hunnit inse hur mycket det suger att må illa när solen skiner och man har suttit hemma/i skolan/i badkart hela veckan för att plugga till tentor. Hela ens kropp skriker jag vill ut, ge mig motion och rörelseglädje! medan kvinnoåkomman kommer med en gnällig fikakäringsröst och skäller fram nä du, idag får du ligga hemma medan hela landet äter skagenbaguetter och rider små lattefärgade ponnyhästar på Västkusten…

Jag är ändå glad över vad jag har hunnit med denna vecka!

• Komma över den obehagliga besvikelsen med ett jobb som har skitit sig
• Ringa massa kontakter hit och dit
• Lämna in en fet hemtenta i ett ämne vars syfte jag fortfarande inte kan förstå (kul var det i alla fall!)
• Skriva en salstenta i ett ämne jag förstår men är för lat för att memorera (tentan gick bra dock!)
• Göra superbra ifrån mig på en mattemunta, inte minst tack vare att finaste Sara var med!
• Råka ta bort min höstanmälan från studera.nu för att sedan dras igenom en obehaglig kedja av handfallna damer med onskefulla kommentarer om min högskoleframtid. P.S. Jo, det är en rutinåtgärd att återställa lite data, men tydligen inte hos gamla goda VHS D.S.
• Få ett nytt jobb? Måndagen får avgöra! Hur som helst ska Midya ha blommor.
• Plugg, panik, plugg.
• Pussar.

Igår kände jag dock att jag gick på sista droppen av autopiloten. Stupade i säng vid halv elva efter en trevlig kväll med Markus & hans kollegor, idag vaken, förstörd. Dags för te och godis. Jag är säl.

Bilderna är tagna från Toris hemsida.

He walked 300 miles
Just to bring me bread
His body like a sculpture
Almost decorated
and I’ll wake him as the dawn does
and we’ll break it on the bus
saying, “this was made for us, love”…

Ihelgen har jag hunnit med följande saker:

• Dricka kaffe och äta världens största morotskaka på café i stan… med brorsan!
• Bygga ett visst antal sandslott. Grussott. Lerslott.
• Åka Tvärbana! Låter kanske inte så upphetsande för er men det är det för min 3-årige lillebror.
• Härja runt i den nya lekparken i Vasaparken. Helt sinnes, ni ba måste dit asså, snacka om sjyssta partygungor och extrema klätterberg! Gör inget om man trillar ty det är mjukt. Helgens höjdpunkt!
• Dicka några pilsner med käraste Olov och ett sällskap av söta finskor. Rock spelades. Ok, inget med mitt ”lattesysterskap” att göra men ändå!
• Läramig var alla vattenpölarna värda NAMNET finns, på Lidingös utvalda spots. Det regnade ifredags, alltså.
• Gå tillbaka ett par hundra år i min feministiska utveckling genom att a) ha högklackat och snyggt en hel kväll och b) ha fett ont i fossingarna en hel kväll, samma förbaskade kväll, ibland undrar man varför man fortfarande köper billiga pumps när man VET att de kommer att göra ont?
• Träffa på sötaste Alex B. med hans supersöta Li! Åh de måste komma och hälsa på snart och så tänker jag plocka med mig Markus och våldgästa dem i Uppsala. Vissa människor träffar man inte på flera år men det gör inget för de är lika underbara när man träffar dem igen!
• Sakna Markus oerhört.

Slutsats! Det som skiljer mig från en TRUE lattemamma är följande:

1. Jag är ingen mamma utan en storasyrra
2. Jag har ingen egentid whatsoever och det ger jag väl blanka i
3. Jag knuffar inte undan små barn, hundar och pensionärer när jag stiger på tåget med min märkesvagn anno 2002.

…juste, jag dricket mitt kaffe svart.

Byter hästar tåg på T-Centralen…

Med mig har jag tentaplugg, nya numret av Glamour och en hel säck saknad. Fy fan vad jag avskyr att åka ifrån pojkvännen.

Men jag ska hitta på en hel lista med små mysiga hemuppgifter till honom så att han inte saknar mig lika mycket! Tavlor ska hängas upp och rummen mätas upp… En och en annan sladd ska kanske dras?

Men men! Ska bli kul att leka med lillebrorsan och springa runt lite på stan.

Ska nu skynda mig till tåget!

Ha en fin dag nu folks!

Salstenta:

1. Kortsiktig prestation
2. Tidspress
3. Tydligare frågor
4. Övervakning
5. Samhörighet med andra stackare under press
6. Frenetiskt äppeltuggande
7. 40 minuters väntan på första kisspausen, iih!
8. Lättnadskänsla efteråt
9. Man känner på sig direkt om man fixat tentan eller inte!
10. Betygsångest efteråt…

Hemtenta:

1. Mycket mer gott om tid på sig!
2. Luddigare och större frågor
3. Man har hela Internet och biblioteks-  och kontaktnät till sin hjälp
4. Soft (lite väl soft?) miljö hemma, därför skriver jag nästan alltid i skolan ändå, gillar inte att ta hem jobbet!
5. Slippa skriva för hand (i-landsproblem, jag vet)
6. Möjlighet till komplettering efteråt
7. Det går att sova på saken… även bokstavligt, snubblade över min laptop häromnatten
8. Äppeltuggandet blir inte lika frenetiskt som under en salstenta
9. Man slipper störande moment och övervakning+
10. Tråkigt att sitta själv för länge…

Så, vilken väljer du?

Personligen får jag sällan välja, suck, och nästa vecka är det tre salstentor och en hemtenta att lämna in, stackars mig!

Och därför ska jag nog sluta upp med att läsa svensk samtida litteratur skriven av kvinnor ett tag i alla fall!
Jag fattar inte vad grejen med svensk samtida litteratur skriven av kvinnor är. Hur får de kvinnorna sina böcker utgivna? Finns det verkligen ett behov av ännu fler känn-igen-dig-i-mitt-sorgliga-öde-böcker i vårt lilla solfattiga land? Som den bokmal jag är (~ 3 böcker/veckan är mitt genomsnitt) köper jag typ, allt som kommer ut så länge titeln, baksidestexten och omslaget ser tilltalande ut. Ok, kanske så enkelt är det inte utan snarare så att jag slösar timmar på att leta upp läsdugliga böcker. Hursom så stödjer jag svensk samtida litteratur. Jag tycker helt enkelt om att köpa och läsa svenska böcker för att stödja våra svenska författare, på samma sätt som folk med moral stödjer svenska artister genom att köpa deras skivor för hutlösa mängder penning medan vi omoraliska svin betalar enbart för spelningar där artister – ve och fasa! – tvingas sjunga live och på så sätt töja ut sina små stackars stämband som de försäkrat för miljoner. Förlåt!

Men nu är jag trött på konceptet svensk samtida litteratur skriven av kvinnor! Trött på:

• Kvinnor som skriver en hel bok om hur synd det är om dem som blivit lämnade av karl och knappt nämner sina barn alls som vore barnen ett otympligt bihang, inte små liv med egna känslor att räkna med
• PMS och andra kvinnliga och kroppsliga åkommor. Det räcker. Det är ungefär lika spännande som om jag istället för att säga: ”Jag är sjuk” skulle högst börja beskriva vilken färg på snorkråkorna jag har och visa upp bilder på dem. Det hela har nog att göra med att 99 % av dagens författare är f d eller verksamma journalister som lärt sig i den hårda tabloid-skolan att äckligast vinner läsare. Vad säger det om läsare?
• Grova ord. Jag blöder inombords när jag hör grova ord. Kvinnor som tror att de blir likställda män när de använder grovt Malmskillnadsgatan-språk framstår som inget annat än kvinnor som talar grovt Malmskillnadsgatan-språk. Svenska är ett vackert språk. Är det, visst är det?
• Olyckliga slut. Jämt. Antingen så slutar det illa (”som i verkligheten”) eller så slutar det inte alls och tanken är väl då att jag ska tänka själv men jag misstänker snarare att det beror på att författarjäveln inte har kommit på ett bra slut. Typiskt svensk samtida litteratur skriven av kvinnor är också att det slutar halvbra. PMS upphör och solen skiner, typ.
• Vanligheten och stereotyper. Kvinnor i svensk samtida litteratur skriven av kvinnor är alltid medelålders, alltid ågot överviktiga, har alltid kroppsnojor och (fråga inte mig varför, men det finns med i varje bok!) svettningar. De är extremt svennebananiga, klär sig på Lindex och firar jul halva boken.
• Graviditeter. Jepp. Trött! Vill att kvinnor i svensk samtida litteratur skriven av kvinnor ska hinna med annat i livet än grubbla över förhållanden och göra barn med pålitliga Anders. Vill att kvinnor ska vara med om äventyr. Resa utomlands. Hitta en ny art. En Ida. Upptäcka nya kemiska ämnen, i brist på annat. Ja, till och med en världsomsegling skulle duga för mig!
• Män som utmålas antingen som passiva toffelhjältar (utan hjärna) som bara är till för att passa upp kvinnor eller som brunstiga tjurar (med hjärna, helst ondskefull) som bara är till för att göra kvinnor ledsna.
• Flyttkartonger och villarenoveringar.

Åh. Jag skulle kunna fortsätta i all evighet. Jag är grym på svensk samtida litteratur skriven av kvinnor! Jag kan allt. Kanske borde skriva en avhandling? Fast tanken med inlägget var inte att snacka skit. Tanken var att få mig själva att dela in svensk samtida litteratur skriven av kvinnor i två kategorier:

1. Svensk samtida litteratur skriven av kvinnor som får mig att bli glad och fnittrig
2. Svensk samtida litteratur skriven av kvinnor som får mig att leta efter en pålitlig rep att hänga mig i.

Skyller allt på boken Saker min sambo och jag tyckte olika om. Köp inte den. Gnäll med så uppenbar tyck-synd-om-mig-ironi att det blir outhärdligt efter tja, trettio sidor? Och då har jag gett boken 29 nya chanser.

Vill ha tips på svensk samtida litteratur skriven av kvinnor som man blir glad av! Ge mig!

…för även när jag haft otur,

så skriker jag rakt ut

FAN VILKEN TUR JAG HAFT!

I’ll leave it all to chance.

Oj, en hel dag i friska luften kan verkligen göra underverk. Inte minst med ens hjärna!

Efter att ha cyklat runt hela Västerås idag – samt picknickat i det fria – så har jag och älskling kläckt en helt fantastisk idé! Den tänker jag inte avslöja än!

En annan liten (kanske inte lika genialisk men smått unik vad jag vet i alla fall) idé är min nya, rosa bokbloppis som nu ligger hos Metrobloggen.

Bokbloppisen hittar ni HÄR men snart kommer den att ligga som en dottersida till Lyckokatten.

Först ut är Shopaholic-böckerna.

Välkommen att buda!

Älskling. När vi blir stora, har gift oss och tröttnat på herrgår’n så tycker jag att vi flyttar in i det här huset:

Snälla..?

Efter alla aggressiva, översminkade donnor, sliskiga män sjungandes med vackra röster på engelska, språk de varken förstår eller behärskar -- och en fin, men ack så menlös vincero-kopia -- som är inte ens hälften så cool som förra årets Thérèse Andersson -- så välkomnar jag denna lena isprinsessa. Wow, vilken låt!

Om mitt liv skulle vara en chick-lit-bok, säg En shopaholics bekännelser, vet ni vem jag skulle vara då?

Huvudtjejen? Nja.

Huvudtjejens kompis? Knappast.

Huvudtjejens snälla irländska mamma? Eh. Snäll? Kanske. Irländsk? Eh.

Den bitchiga tjejen då, kom igen? Verkligen inte.

Jag skulle förstås vara huvudtjejens kille. En LUKE.

Jag vet vad ni tänker nu. Lyckokatten försöker spela manlig.

NEJ DÅ!

Men en sak har jag gemensamt med killar i tjejböcker.

De är glada och närvarande när de kammar hem en sjysst deal för sina obligatoriska pr/data/…-företag.

Och jävligt surmulna och frånvarande veckan INNAN dealen kammas hem.

Nu är det upp till er att gissa vem bloggen i så fall är.

Jag har funderat istället.

Jag lovar. Uppdaterar snart. Lovar. Flåt.

Efter många om och åh så drog vi ändå till Uppsala igår. Vi åkte buss, fullsatt sådan! En glad George (som för övrigt måste slagit rekord i antal sms under en bussresa, haha!):Väl framme i Uppsala möttes vi av Nadja och massvis med Nadjas kursare. Gänget var extremt förvirrande ty det bestod av alla möjliga stadstillhörigheter, dialekter, språk och ursprung (norrmän och koreaner och ryska latinos -- that’s Uppsala!) och inget var vad man först trodde! Det var jättekul och alla var söta.Nadja hade sin gamla Östra Real-mössa på. Jag borde också ha tagit med mig min! Hur fläckig och småäcklig den än är efter studenten…Det var fortfarande lite kallt i gräset, tur att jag hade Markus med mig!Markus var glad och vacker!Senare på kvällen satt bredvid Nadjas Flogsta-kåk och grillade gigantiska champisar, stora köttbitar och halloumi-ost. Sangria dracks med jordgubbar till!

Kvällen avslutades med att vi kollade på Dr Horrible’s Sing-A-Long Blog! Jag är säkert sist i världen med att se den men ändå, I’m in love!

Har ni inte sett den än? Här är den 1 av 3! Get thrilled! (Och sjung med för guds skull, sköna låtar ju!)