Dubbel fest, dubbelt med glädje.
Er tillgivna bloggerska fyller 24 idag.
Detta ska firas med ståt och pompa den 23 januari, men även lite idag… Hört att hela världen tänker skjuta raketer för min skull! Juste, nytt år också. 2010. Nytt decennium. HÄFTIGT!
Gott Nytt År på er kära läsare, och hoppas att ni följer med in i 2010. Undra vad för skoj vi hittar på då?
Vad är väl julstämning i Berlin… Det är glittrigt och överdrivet… och alldeles, alldeles underbart! Utsmyckningen påminner mycket om nyårsutsmyckningen i Ryssland eller i… övriga Tyskland. Med andra ord – inte bara rött och grönt!
Julgransdekorationerna är som tagna ur min och mina föräldrars barndom, en tid då massproduktion av kulorna inte var att tala om! (Ok, massproduktionen fanns på min tid, men vi hade massa leksaker som vi hade fått från gammelsläktingar). Se på denna sko, hur fin är inte konstverket?
Rosa rosetter och ett vitt hus. Easy and beautiful.
En klassisk bild på oss!
Och, så klart julshopping på KaDeWe. GIGOsäl! För er som inte vet är sälar mina favvodjur. Fast jag köpte aldrig den. För stor för vårt blygsamma bagageutrymme (två ryggsäckar).
En docka som föreställer min framtida dotter. 
Kassar!
Supersnygga herrskor vi skaffade till Markus! Kan inte få nog av snygga herrskor på hans fötter. En man med fina skor blir automatiskt en fin man i mina ögon. Tänk er då världens finaste kille i fina skor!
De hade förstås SCRABBLE! Fast på tyska. Ångrar att jag inte köpte den. 
Trött men underbar fika på Starbucks. NÄR kommer Starbucks till Sverige? Deras karamellatte changed my world.
Trött, kall Markus i väntan på en dubbeldäckare som ska ta oss hem till Alexanderplatz…
…och våra gulliga aussie-bartenders.
Let it snow!
Ute är solen framme, smeker tallarna, myser med skatorna, glittrar i snön.
Pixies! Pixies! Hemmagjorda, faktiskt… Haha… Fatta va duktiga vi varit! Kan avslöja att strasstenarna var jobbigast att limma på, så små!
Hm… Och vem ska få alla dessa paket från världens finaste KaDeWE (Europas NK, typ)? Åh, jag kan knappt bärga mig!
ÄLSKAR, ÄLSKAR VINTER!
Ursäkta. Ska fortsätta plugga nu. Bara litet festligt avbrott i vardagen, fina vädret till ära! =D
Dag 2. Kallt och friskt i luften. Vi tog S-Bahn mot huvudstationen för att därifrån ta oss till naturvetarmuseet och moderna museet. Huvudstationen, fantastisk glasarkitektur, spännkrafter åt alla håll och glas, glas. Rent, kallt blått glas.
Så här glada blev vi över att äntligen få se lite fräsch modern arkitektur! Ja! Glas! Ljus! Stationsjulgran i bakgrunden! 
Lägligt nog gick strövtåget förbi statsministeriet för transport, bygge och stadsutveckling! Jag pluggar sånt, för er som inte vet… Försökte se myndig ut. Lite seriös där. Föreställde hur det skulle kännas att jobba på ministeriet. Blev pigg och jobbsugen.
Tjenare grabben, har du eld? Plötsligt befann vi oss på naturmuseet och stod tête-à-tête med en något obehaglig bentyp från ett antal miljoner år tillbaka. Dino var stor, äkta och respektingivande, lite som en tysk domkyrka… Fast denna jätte härstammade från Afrika.
Markus var übersåld på dinos.
Jag drogs däremot till räkor. Fråga inte varför. Skaldjur alltså, gör en flicka galen. Utställningen med räkor och annat havsotyg handlade om djur som levde i de djupaste havsgravarna och hur man tog fram djuren.
Vidunder!
Efter naturmuseet traskade vi över till ett annat museum som förr hade varit en järnvägsstation. Byggnaden var riktigt funky på utsidan, precis som det anstår ett museum med modern konst inuti!
Vitt och fräscht och stationsaktigt!
Museet hade ett gigo tomt rum med en gigo fantastiskt vacker sten i. Försökte ta makros på kristallerna, fick skäll där… KUNSSSSTT!
Lagom kontrastfullt dök Warhols Mao upp i rummet efter stenen. Hej, Mao. 
Den riktiga stationen lös inbjudande festligt när vi var klara med dagens omgång museer.
Väl i stan svängde vi in på ett mysigt ställe och skålade!
Jag var nyttig och åt världens godaste scampisallad med sesamdressing till. Mums!
Sedan gick vi hem och la oss.
I alla fall i Tyskland. Notera – olika tevetidningar, samma försäljningsknep. HAHA!
Vi var kalaströtta när vi äntligen anlände till Berlin. Inte konstigt, natten hade spenderats försökandes sova på flygplatsen. På tågstationen var det grått och blåsigt, berlinskt!
Sedan var det dags för en ordentlig tysk Frühstück på ett supermysigt bageri i närheten av Alexanderplats. Traditionellt och värmande!
När vi väl hittat till vårt fina aussie-style vandrarhem fanns det en sak att göra: hoppa i säng och sova några timmar för att kunna fungera normalt senare! Jag sov förstås på ovansängen. Gör jag alltid, visst sover man bättre då?
På kvällen var det dags att svänga förbi den gigantiska julmarknaden. Vi började med en vid Alexanderplats för att senare mysa förbi en vid Unter Den Linden! Hundratals stånd med musik och godsaker. 
Snacka om festligt!
Markus drack förstås en full mugg glögg med en liten Schuss amaretto. Vi satt och kurade i en glöggstuga medan musiken spelade fina låtar utanför. Mysigt!
Alte Kommandaturs palats till byggnad lös magiskt!
Berliner Dom tornade upp sig, märktigt, hotfullt och respektingivande, precis som en riktig tysk katedral ska göra! 
Så vi gick och åt asiatiskt istället. Bry er inte om att bitarna är så många, de var jättesmå! Gott var det i alla fall. Och billigt. Och öppet hur länge som helst.
På vägen hem passerade vi ett gigantiskt pariserhjul. Vå åkte dock aldrig (för kallt) utan nöjde oss med att se på det fina.
Tevetornet lös starkt in i den östberlinska dimman. Vi bodde någon kilometer från tornet.
Och strax var det dags att lägga sig och drömma om allt det fina vi hade sett och allt det fina vi skulle få se dagen därpå.
Imorgon kommer en berättelse om dag 2, god natt nu!
/Katja
Hemma nu efter en hektisk men underbar vecka i Berlin. Helt slut. Här snöar det =) Imorgon kommer bilderna. Stå ut. Nu ska jag sova. Love /Katja
Har jag sagt förut att jag älskar skor/kläder som påminner om HUS? Nog har jag gjort det.
Här kommer några till. Först ett gäng från Bordello, sedan några från MARLOES TEN BHÖMER, hon är grymmast.
Plattformen nån, plattformen! Flervåningsgarage i förorten. Skabbig betongplast. Älskar.
Glaskupa. Burk. Fantastique.
Two pillars. Kolonner. Perfekta.
Läder eller trä? Satans bekväma lär de också vara. Bara för att. Jag säger, 80-tals modernism.
Om skor vore trasiga rosetter. Eller ännu bättre, röda chokladremsor.
God natt!
Bring out the charge of the love brigade
There is spring in the air once again
Drink to the sound of the song parade
There is music and love everywhere
Give a little love to me
Take a little love from me
I want to share it with you
Come back come back to me feel
Make me feel like a millionaire
Visst är det knappast förvånande att jag bänka mig framför Looklet när jag kommer hem och är för trött för att göra te/skolarbete, för pigg för att läsa nyheter. Looklet är min lilla smyggarderob. Lyckokatten heter jag där med btw. Vote for me!
Gillar hennes filt-sjal. Eller sjal-filt. Välj själv.
Ogillar töntmodellen, men hon passar bra i good-girl-looken. Kolla, jeansen är inte ens instoppade i stövlar, usch på mig!
Haha, när jag nu är klar ser jag att det här måste vara Linda. Jo, hon får heta Linda. Min egna lilla flotta lady gaga-looklet-Linda!
Fast hon är blond och inte alls lik Nadja-originalet är feelingen inte att ta miste på. Jag tänker sommar, park, kärlek, glassglädje, Nadja.
Ok, så här ser typ jag, när jag ska på nåt coolt disko där alla bär minitjol, så kommer jag i min mormorsklänning som visserligen kommer från nån cool affär bara morsan ha råd (host host) med men som ingen annan känner till… Jade väskan <3
Nej, nu dags för te. Erkänn att hon sistas looks var snyggast. Påminner mig om min barndom, gled runt i en sjömannatröja för jämnan, på landet alltså. Skitsnyggt!
Lätt som en fjäder.
Det är hur jag känner mig nu.
Lyfter när som helst.
Snurrar runt, sedan landar, vem vet, kanske i ditt knä.
Fast du sitter och gör calculus-tal nu. Dumma calculus.
Idag:
Nu ska jag fortsätta peta i en kommuns översiktsplan. Yey!
Hey, jag är sjuk. Igen. Åter. Jag är sjuk ungefär var tredje/fjärde vecka. Fan också. Jag har sjukt mycket att hinna med innan vi åker till Berlin på onsdag… Och inte vill jag ligga utslagen på en hård bänk på flygplatsen. Seriöst, jag har världens sämsta immunförsvar. Det räcker med en (!) utgång så ligger jag halvdöd några dagar senare. Fattar inte, äter feta mängder frukt, vitaminer, försöker till och med träna de få dagarna jag är helt frisk, har inga läskiga sjukdomar – men blir ändå sjuk, sjuk, sjuk, hela tiden!
Har ni läsare bra tips på hur man höjer immunförsvaret? Det börjar bli tröttsamt, snart törs jag inte planera in något längre än två veckor framåt…
Den som påstår att franska är ett lent, kvinnligt, Amelie-aktigt kärleksspråk har nog aldrig varit i Frankrike, glidit runt bland de smala gränderna runt Montmartres turistförgätna delar och corbusier-skyskrapor i förorter -- jo, för det är inte minst runt Montmartre de flockas, kings of la haine, kings of la rage, de hetsigaste rapparna of ‘em all -- de franska rapparna. Älskar att komma hem, ta ett bad, ta en kopp Yellow Label och lyssna på fransk rapp. Är jag konstig..?
Väldigt arg (och duktig) tolvårig brud! CREDZ.
Och här är en gammal favorit, dialogen är GULD, börja titta vid typ 1.15!
Den här kräver en gnutta självdistans, men vem kan motstå Bad Boys de Marseille?
Fler favoriter kommer!
Nej. Nej nej nej. Nej, nej, nej igen.
Dumma, dumma sparpaket. Gör istället prenumerationen billigare. Skrota sömnigt tråkiga DN Söndag, eller matbilagorna med de onödigt gigantiska matbilderna. Sluta rapportera från Mellanöstern. Sparka Kellermans uttjatade Rocky och humorlösa Assar.Gör vad ni vill.
Men RÖR INTE NAMN och NYTT!
NoN är anledningen till att jag alltid älskat DN. Små kåserier. Ordklyverier. Tokiga skyltar. Skamliga morötter. Och bästaste Salomon Schulman!
Jag fixar inte mer elakhumor. Jag vill ha kvar min mysiga gubbhumor i form av NoN.
Mju. Jag sörjer. Mina tidningsfrukostar kommer never be the same again.
Dumma, dumma DN.
—
Bra, gått med i en protestgrupp på Facebook. Lite lugnare nu. Lättröstad.
Hösten kom och tog med sig sommaren på en oändligt lång resa till en avlägsen kurort där sommaren äntligen skulle få skaka av sig torkan och vila tillsammans med sina ouppnådda drömmar. Sommaren packade sina resväskor och sprang efter hösten som om det vore den sista utvägen för båda. Vintern väntade redan vid porten och hennes gnistrande pälskappa var ett perfekt exempel på det oändliga gitter marken skulle få stå värd för. Vintern hade inte bråttom – hon visste att hon skulle få säga sitt och det i en lång monolog full av stormiga nätter, mjuka skidbackar och barnskratt på skridskobanan. Jodå, denna gång ville vintern vara särskilt snäll mot stadsbarnen – ty sommaren hade varit lång och torr och bra enbart för dem med sommarstugor vid sjöar och dem vars föräldrar hyrt sommarhus vid havet – ja, helt enkelt för dem som haft tur. Sommaren var medveten om det, skyndade förbi vintern och glömde t o m att be om ursäkt för lillasystern våren som även hon kommit för tidigt i år. Hösten log ett nyvaket leende och knuffade in sommaren bland molnen där sommaren äntligen slog sig till ro. Vintern tände sin långa cigarill och slog sig ned med en brittisk deckare medan hösten hade bråttom – ännu var inte alla löv målade och ännu hade det inte regnat i Mälardalen.
Våren vaknade av vinterns höga snarkande. Glasögonen hade glidit av näsan och snödrivan på vilken vintern låg hade smält till hälften. Boken hon hade läst innan hon somnade var genomblöt. Våren fann det hela rätt lustigt och ville därför inte väcka mostern – för våren hade all språng i benen och skulle till skillnad från sommaren leka hela hösten och vintern igenom! Hon var ännu för ung för att behöva vila och känslorna flög ur henne i alla riktningar och vem visste i vems ficka de skulle hamna till slut?
Våren borstade tänderna, tog på sig sin bästa blommiga kjol och knöt den bruna koftan runt midjan. Vem visste vad modern skulle ställa till med denna septemberdag? Hon hade sagt något om Mälardalens torra vindar och om hållbar utveckling i lövsystemet och det där om avsaknaden av pölar att blöta ner sina gummistövlar i. Allt detta verkade komplicerat med våren ville inte göra modern besviken. Våren ville inte göra någon ledsen – hennes enda plikt var ju att finnas till där det behövdes för att påminna barnen att solen visst fanns och visste ville titta fram då och då. Våren sprang ner i källaren och hoppade upp på sin gröna cykel. Nu var hon redo för äventyr – och känslorna stämde in med små skvalpar av glädje i fickorna fulla av tuggummipapper och kvarglömda mintpastiller.
—
Så såg jag förresten ut när texten skrevs. Gick på gymnasiet.
Jag kanske får en legitim rättighet till Göteborgsbesök nästa termin.
Det bästa med det (förutom att jag får träffa min kära vän, förstås!) är att jag får gå på Göteborgsoperan, som verkar mycket bättre än Stockholms motsvarighet. Alla roliga föreställningar med flotta kostymer och kulisser verkar ju gå i Göteborg!
Senaste Göteborgsbesöket präglades av kaninöron och parklek!
Tänka sig att det fanns en tid då inte ni killar fanns i våra liv!
Otänkbart!
Ni är ju bäst, fattar ni det?
Usch. Till min samling av uttjatade ord som jag stör mig på har en tillkommit. Hög igenkänningsfaktor. Köp inte böcker med hög igenkänningsfaktor garanteras på baksidan folks, hög igenkänningsfaktor är en omskrivning för en bok skriven av en uttråkad, penninggirig jävel som inte vet bättre än att nöta vardagsrealism i hopp om att folk får dåligt samvete och köper hans tråkiga BOAT (”based on a true story”).
Här är förresten ett annat ord som är uttjatat och används i helt fel sammanhang.
Personligt i opersonliga sammanhang. Som när livsstilsjournalisterna försöker pjåka på oss kvasipersonliga saker. Typ, ”Gör egna hemmafestinbjudningskort, det är personligt!” eller ”Jag har fått ett smycke som det står KÄRLEK på, nä men så personligt!”
Jaha, jag hade ju tänkt göra egna inbjudningskort, men nu när man blir påtvingad det så känns det inte lika personligt längre. Och jo, nog kan det vara snyggt med ett fint smycke, men MÅSTE det stå kärlek på det som på 145359000 andra smycken? Fett OPERSONLIGT.
Vilka ord stör ni er på? 
