Lyckokatten !!and she likes it rough

Amerikanskt internetforum: du ställer en fråga, du får ett svar. Finskt forum: du ställer en fråga, du får tillbaka ett svar på frågan du ställt förra veckan.
Tyskt forum: du ställer en fråga, du får tillbaka en fråga om vilken tid du vill svaret ska inkomma.
Svenskt forum: du ställer en fråga, sedan får du knappa in ditt personnummer och vänta på att forumet kontaktar dig. Nån gång nästa vecka.
Ryskt forum: du ställer en fråga, sen är tre alternativ möjliga. 1) Du kallas idiot och din avatar blir misshandlad. I Photoshop. 2) Du får ett svar innan du ens ställt frågan. 3) Minst fem pers börjar skriva: ”Jag var med om ett liknande fall i min hemby…”

Jorå så att…

Tjusiga broques?

Bild

Åh nej, de är gjorda i samma material som matlådan du har med dig till jobbet. Och värre är, de omsluter dina fötter helt och hållet, och så kostar de 445 (!) kronor.

En sak jag inte fattar.

Hur kan många affärer idag ta nästan 500-600 spänn för skor som är gjorda i skinnimitation?

Borde inte hälsomyndigheterna gå in och förbjuda detta övergrepp mot våra fötter?

Folks.

Köp inte fuskskinnskor.

Ni kommer att ånga er sedan. Oavsett hur välgjord imitationen är så kvarstår faktumet:

PLAST ÄR PLAST.

Att konstant bära fuskskinnskor kan jämföras med att på fötterna ha…

• en plasthink
• en petflaska (fleece lovers, I know you hate me…)
• en soppåse
• ett par liiite finare Crocs (åh ve!)
• en skiva väggisolering
• en Tupperware-burk
• OLJA.

Är det verkligen så hälsosamt att gå runt i plast? Går ni runt med plast runt kroppen? Föredrar ni nylon framför bomull? Knappast.

Så varför betala hutlösa pengar för något som varken håller speciellt länge eller är hälsosamt? Och kalla mig inte snobb nu! Skor i riktigt skinn kostar enbart någon hundralapp mer än fuskskorna, men fatta va svett, irritation och skospray du spar på att vägra gå runt med petflaskor på fötterna…

Jag säger bara en sak angående nyheten om Facebook:

trivs ni inte med ert jobb – byt jobbet eller ta ett snack med chefen istället för att skolka OCH facebooka om det. I och för sig kan man tänka sig att personalfolk borde ha annat för sig än att stalka folk på Intern. Men tydligen så har de tid till det. Hey, här kommer ett tips till er – Openbook. Ska man vara ful så ska man ha sjyssta verktyg till det.

Så resonerar Zuckerberg & Co, och så resonerar grabbarna bakom Openbook.

Hur resonerar du?

P.S. Jag gillar mitt sociala monster i fickan. Jag tänker inte gå ur Facebook den 31 maj. Och då har den här bloggen som stått tom på inlägg i typ 2 månader haft fler unika besökare än uppmaningen har anhängare. Bara an note, alltså. D.S.

Never, never never trust a klingon.
Nä. Snarare. Ta aldrig ett tråkigt jobb.
Tråkjobb kills good brain cells.
But wehen it’s over…

…it’s a revival!
Ett besked som borde gjort mig ledsen gjorde mig fantastiskt glad.

Jag firade det med att tänka till, ordentligt.

Och gissa om jag kommit på något alldeles superbt!

Som sagt, tråkjobb kills good brain cells.
Let’s start a revival.

Happy New Year!

Hey, jag är sjuk. Igen. Åter. Jag är sjuk ungefär var tredje/fjärde vecka. Fan också. Jag har sjukt mycket att hinna med innan vi åker till Berlin på onsdag… Och inte vill jag ligga utslagen på en hård bänk på flygplatsen. Seriöst, jag har världens sämsta immunförsvar. Det räcker med en (!) utgång så ligger jag halvdöd några dagar senare. Fattar inte, äter feta mängder frukt, vitaminer, försöker till och med träna de få dagarna jag är helt frisk, har inga läskiga sjukdomar – men blir ändå sjuk, sjuk, sjuk, hela tiden!

Har ni läsare bra tips på hur man höjer immunförsvaret? Det börjar bli tröttsamt, snart törs jag inte planera in något längre än två veckor framåt…

Nej. Nej nej nej. Nej, nej, nej igen.
Dumma, dumma sparpaket. Gör istället prenumerationen billigare. Skrota sömnigt tråkiga DN Söndag, eller matbilagorna med de onödigt gigantiska matbilderna. Sluta rapportera från Mellanöstern. Sparka Kellermans uttjatade Rocky och humorlösa Assar.Gör vad ni vill.
Men RÖR INTE NAMN och NYTT!

NoN är anledningen till att jag alltid älskat DN. Små kåserier. Ordklyverier. Tokiga skyltar. Skamliga morötter. Och bästaste Salomon Schulman!

Jag fixar inte mer elakhumor. Jag vill ha kvar min mysiga gubbhumor i form av NoN.

Mju. Jag sörjer. Mina tidningsfrukostar kommer never be the same again.
Dumma, dumma DN.

—

Bra, gått med i en protestgrupp på Facebook. Lite lugnare nu. Lättröstad.

Usch. Till min samling av uttjatade ord som jag stör mig på har en tillkommit. Hög igenkänningsfaktor. Köp inte böcker med hög igenkänningsfaktor garanteras på baksidan folks, hög igenkänningsfaktor är en omskrivning för en bok skriven av en uttråkad, penninggirig jävel som inte vet bättre än att nöta vardagsrealism i hopp om att folk får dåligt samvete och köper hans tråkiga BOAT (”based on a true story”).

Här är förresten ett annat ord som är uttjatat och används i helt fel sammanhang.

Personligt i opersonliga sammanhang. Som när livsstilsjournalisterna försöker pjåka på oss kvasipersonliga saker. Typ, ”Gör egna hemmafestinbjudningskort, det är personligt!” eller ”Jag har fått ett smycke som det står KÄRLEK på, nä men så personligt!”
Jaha, jag hade ju tänkt göra egna inbjudningskort, men nu när man blir påtvingad det så känns det inte lika personligt längre. Och jo, nog kan det vara snyggt med ett fint smycke, men MÅSTE det stå kärlek på det som på 145359000 andra smycken? Fett OPERSONLIGT.

Årliga BAD TASTE!

Det är här fegheten kommer fram.

Jag ogillar mainstreamig 80-tal så pass mycket att jag inte ens på BAD TASTE-festen kan gå ner mig så pass att jag drar på mig nasty sladdriga 80-talskläder… BRR!

Nu!

1. Kladdkakebak. Fredagssyssla de luxe!
2. Hitta på massa skojiga drinkar…
3. Klä ner mig. Ändå!

Kaffe!

_mjuk fluffig snö, varma vantar, snöflingor på nästippen.

Inte mag-, tand-, käk- och halsont samtigt som det är dimma ute och fullproppat skolschema, nej.

_

Helvetesjävlaskit. Nu när jag har extremta mängder skola, jobb, fest, whatever – ja, då blir jag sjuk, igen.

Tur att jag har en pojkvän som förstår sig på sjuka modeknarkare. Ligger i sängen med senaste Vogue, en gubbig bomullstuss i det onda örat och tänker på mitt nästa drag.

Te med citron eller en kopp starkt kaffe?

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ
äÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄäÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄääääääääääääääää
äääääääääääääääääääääääääääääääääääääää

NÄ. Tydligen inte på ett tag. Fatta va surt. Förra året när jag jobbade för en viss mässa i Eskilstuna så kom jag över minst hundra ”valfri gratis drink” från Espresso House. Hälften gav jag bort till ma och pa, resten slängde jag… Tror jag… Kan inte hitta dem i alla fall!

Jag slängde ju dem för att det inte fanns någon Espresso House i närheten. Men gissa om inte jag cyklade förbi stan idag och så höll de på och fixade inför öppnandet av nya Espresso House!

Ack så obetänksamt.

Men.

Jag lovar,

hittar jag korten så blir det en ny tävling där jag överöser er med ”valfri gratis drink”-korten.

Än så länge får jag betala 30 spänn för en tråkig macchiato med smak av deprimerad vaniljstång i.

Nä.

Nu ska vi vara positiva.

Go natt!

”Stort tack för ditt bidrag till Röda Korsets verksamhet. Vi garanterar att
ditt bidrag alltid används på bästa sätt.

Vänliga hälsningar
Svenska Röda Korset”

_i read it in the papers there’s death on every page oh lord, i thank you from above my life has been saved.

…att:

• vara allmänbildad Det kan du ge dig fan på! Försöker dock att inte vara det, jämt ska jag tråka ut mina vänner med referenser…
• vara duktig på sitt arbete Superduktig. På att försöka vara duktig i alla fall. Den dagen jag kan allt, då börjar jag ha tråkigt.
• ha en egen hoparbetad förmögenhet Självfallet! Den tar dock slut varje månad…
• vara en engagerad och duktig förälder För ung för att vara förälder, duh
• flytande kunna tala många språk Faktiskt! Fast håller på att glömma hälften…
• lägga tid och pengar på att hjälpa behövande människor Tid, ja. Pengar, nej. Pengar är sällan ett bra sätt att hjälpa folk.
• kunna bestämma över sin egen arbetstid Eftersom jag studerar och extrajobbar, så… ja? Nästan, i alla fall!
• ha en klar och tydlig livsåskådning Hell no. Ofta jag skulle begränsa mina tankar så till den grad.
• ha möjlighet att vara ledig en längre, sammanhängande period Ja! Kallas skollov-utan-omtentor (eller med omtentor, men sommarlov i alla fall)
• vara underhållande och rolig Ok, ingen clown, men jävligt vass.
• ha ett långt och stabilt äktenskap Räknas världens snyggaste/sötaste/bästaste sambo som det?
• vara en duktig talare Ja, när jag talar om något som jag är engagerad i.
• ha en egen stil Faktiskt, tro mig – slösat halva tonåren på att försöka hitta en icke-egen stil, och misslyckades.
• ha en examen från ett toppuniversitet Mälardalens Högskola är TOPPENbra, punkt slut.
• ha många vänner Har få men bra vänner och många fina skolfolks/kollegor/bekanta/festpolare etc. Räknas det?

Usch, vilken tråkis bild dessa frågor ger om en människa, håller ni inte med mig? Nu har ju jag skrivit skämtsamt (om ni inte förstått det) men fatta de som tar sånt på allvar? Det känns att ju fler statuspoäng (enligt listan) man får, desto jobbigare människa man blir! Skrytsam, besserwisser, übersocial, rik som ett troll men ändå ledig – hur det nu ska gå ihop om man är en self-made woman etc. etc.. Usch på denna status. Vill inte ha den. Ingen skulle gilla mig då, förutom mina 300 närmaste vänner…

livet före Alvedon…

livet efter Alvedon

inget, inget är värre än tandvärk

Min högskolas eko-profil är ena jäkla propaganda.
Gissa om inte jag veknar och köper ekologiskt ströbröd på vägen hem, för hela 16 spänn istället för 11,50 vanliga.
Imorgon ska jag lämna in kvittot till skolan så får de stå för min tillfälliga sinnesförvirring.

Hållbar Utveckling-kurser borde förbjudas, liksom Calculus och Installationsteknik!

P.S. För er som inte fattar det roliga i inlägget och bara brusar upp (som vanligt!) finns detta inlägg att ögna igenom. Have fun! D.S.

Hm.

Ligger i sängen och funderar.

Det är lite jobbigt när ens föräldrar börjar läsa ens blogg.

Plötsligt klarar jag inte av att skitsnacka lika mycket som jag gör annars, man måste ju vårda språket inför föräldrarna.

Mju!

Igår gled jag och Nadja förbi F12-terrassen av ren skär leda. Vi drog därifrån ett par timmar, med samma känsla i magen. BOOORING.

Man kan ta hutlösa pengar för inträde och öl, man kan packa stället proppfullt med dyrt klädda mediafolks, och ändå så är det tråkigt, för musiken är minst lika själlös som Budweisern på flaska som serveras för 56 kronor.

If I Cant Dance To It
Its Not My Revolution

Undra hur det kommer sig. Det med att de flesta bloggar skrivna av kvinnor innehåller 99 % bilder och resten text (se bara på min!). Medan de flesta ”manliga” bloggar innehåller tvärtom, mest text och en och annan enstaka bild då och då. Sitter och undrar och kan inte låta bli att tänka på min bästis  favvofilm Yentl som handlar om en cool tjej som bor i Polen i början av 1900-talet. Yentl vill studera som en karl men folk glor snett på henne för kvinnor förväntas leva med att laga käk och passa upp på sina män. Så Yentl låtsas vara en kille för att kunna studera… Men nu till poängen. I början av filmen försöker Yentl att köpa riktiga, smarta böcker från en bokförsäljare men han glor bara snett på henne och erbjuder henne lättsamma bilderböcker för damer. Bokhandeln är alltså uppdelad i två avdelningar: textböcker för killar och bilderböcker för tjejer. Är det så idag med, i samhället? Får kvinnor stå för det lättsamma medan män passar på att utbilda sig, även på sin fritid? Inte undra på att tjejer inte utvecklar de färdigheterna som slätar ut löneskillnader…

Jag hoppas att den här parallellen inget har att göra med könsrollerna i den svenska bloggvärlden. Jag hoppas verkligen.

Men ändå.

Lättsamma bilderböcker för kvinnor och seriösa textböcker för män.

Lättsamma bilderbloggar för tjejer och seriösa samhällsbloggar för män.

Hm.

Vi slätar över det hela med att konstatera att

1. Tjejer är de som förstått sig på det där med korta-webbinlägg-är-mer-läsbara-än-långa
2. Det är mycket roligare att titta på bilder och läsa än att bara läsa text!

Faktiskt så tycker jag att alla vuxenböcker borde innehålla bilder som på den gamla goda tiden. Idag får man nöja sig med en suddig författarbild på pocketomslaget. Yey.

Eller vad säger ni?

M kämpar tappert. Han ler och han skojar. Man skulle kunna tro att det är en vanlig lunch en vanlig dag… Enda skillnaden är att M som i princip lever på lövbiff och sommarpotatis, testar sushi för första gången i sitt 24-åriga liv.

M ler och skojar.

Men jag kan ändå inte låta bli att tycka synd om baby M. Sushi är inget för de med svaga (läs: normala) matnerver. Undra om han sprang och smygåt en god skagensubway på vägen till jobbet efteråt..?

Jag är trött på att folk snackar skit om myggor! Vet ni hur fantastiska varelser myggorna är?

Visste ni att det bara är kvinnomyggor som livnär sig på blod? Killmyggorna super sig fulla på smaskig blomnektar. Sedan börjar de sjunga. Ja, sjunga. Det där fruktansvärt irriterande ljudet du somnar till på kvällarna i stugan är inget annat än en killmyggkonsert. Killmyggornas egen Chippendales-föreställning, till och med. 500 gånger i sekunden fladdrar deras små starka vingar. Tjejmyggorna låter ännu finare! Det är så killmyggorna känner igen dem, lockar dem med sin konsert. De lite äldre tjejerna surrar något grövre än de yngre myggorna. Killarna är sjyssta och väljer den äldre tjejen. Myggtjejer är precis som IRL-tjejer svaga till ytan men tuffa därunder… De behöver blod för att befruktas. Yeah!

En tjejmygga känner igen en människa på radie av 3 kilometer. Slå det du, människotjej.

Se inte ner på myggor, snacka inte skit om dem.

Det finns idag värre saker att vara rädd för än ett gäng tappra Chippendales med tunna svaga ben.